Låt oss prata om den mycket omdebatterade SAIC Audi A7L. Den här bilen har tagit av sig importcoupéns sluttande bakparti och bytt till en förlängd sedankostym – hur mycket körglädje har den då kvar?

Jag ska med utgångspunkt i riktiga ägares feedback prata om bilens verkliga energiförbrukning, chassits avstämningslogik och marknadsspelet bakom att priset för en bar bil fallit under 310 000.

Ärligt talat, när Audi A7L först kom ut sågades den totalt, men nu får den folk att ropa "så bra" tack vare priset – det är faktiskt lite komiskt.

En gång i tiden utsågs import-A7:an till den vackraste coupén, med ett högt pris. Efter lokaliseringen kapades det sluttande bakpartiet helt sonika bort och ersattes med en sedan för att möta vår inhemska besatthet av stort utrymme.

Bilentusiaster har minsann inte varit sena att vända upp och ner på bordet och skrika om detta. Men verkligheten är så krass – nostalgi vinner till slut inte över riktiga pengar.

Den här bilen med ett listpris från 418 700 har jag kollat senaste terminalpriserna på – nu har 2.0T Luxury-versionen på många håll ett pris för bar bil som direkt pressats ner till runt 300 000 till 310 000! Med ett prisfall på över hundra tusen – känns inte den här sedanformen plötsligt mycket trevligare för ögat?

Lägg fördomarna åt sidan och titta på den verkliga bilen. Utan det sluttande bakpartiet – är den verkligen ful? Jag tycker tvärtom att A7L:s sidoprofil är extremt långsträckt och elegant. Den skarpa midjelinjen tillsammans med den extrema axelbasen på 3 026 millimeter gör att den visuellt trycks väldigt lågt.

Bilens markfrigång olastad är bara 111 millimeter – det är det lägsta värdet bland BBA i samma klass, mycket lägre än både A6L och 5-serien!

Det innebär att dess hållning ger en extremt marknära känsla och att den liggerstabilt som en gammal hund på motorvägen.

Men du bör vara lite försiktig – när du kör in i garage eller över dåliga vägar, ta det lugnt och kör den inte som en SUV. Om du slår i chassit kommer du att gräma dig en halv dag.

De ramlösa dörrarna behåller coupéns sista trots, och tillsammans med matrisljusens flödande tändningseffekt – när du slår på dem på kvällen sitter ljusfabrikens pondus fortfarande som gjuten.

Öppna dörren och sätt dig in – den välbekanta Audi-känslan slår emot dig. De tre skärmarna i mittkonsolen är identiska med A6L, och tittar man noga på ratten avslöjar A8L:ns fyrkrade design direkt dess ambitioner. Material och utförande siktar uppenbart på att överträffa klassen.

Många undrar vad som egentligen skiljer den från A6L när man kör? A6L är i grunden en affärsmässig farbror, medan A7L:s chassiavstämning uppenbart är stramare. I kurvor har fjädringen mycket god lateralt stöd.

En sak att klaga på – de 21-tums stora fälgarna är snygga, men de gör också däckbullret ganska märkbart, och över farthinder känns stötdämpningen ganska stum. Man kan inte få både fisken och köttet.

Motorn och energiförbrukningen är där plånboken verkligen sätts på prov. 2.0T EA888 plus 7-växlad våt dubbelkopplingslåda, 245 hästkrafter låter bra – men glöm inte att tjänstevikten närmar sig 2 ton! Tillverkaren säger 7,6 liter per 100 kilometer – ta det med en nypa salt.

Jag har pratat med flera riktiga ägare – i stadstrafik med start och stopp pendlar den verkliga förbrukningen i princip mellan 10 och 12 liter, och först på motorvägen sjunker den till runt 8 liter. Vid krypkörning i låg fart kan växel två och tre ibland ge små ryck.

Om du är en otålig typ som gillar att trycka gasen i botten ofta i stan kommer förbrukningsmätaren att lära dig en läxa.

3.0T-versionen med 48V mildhybrid gör 0–100 på 5,6 sekunder – det är verkligen kul, och den har dessutom fyrhjulsdrift och bakhjulsstyrning, men priset dras upp rejält, så prisvärdheten är lite sämre.

Vad är egentligen poängen med att köpa en A7L? Om du behöver en renodlad sportleksak är den inte det optimala valet. Den kan inte ge dig den extrema rivande känslan, men den låter dig njuta av mer personlig uppmärksamhet än A6L i vardagspendlingen, samt en extremt stabil motorvägskörning.

Med ett pris för bar bil på drygt 300 000 idag – att köpa en mellanstor Audi med ramlösa dörrar och A8-identisk interiör – tycker ni att Audi har sänkt huvudet, eller har vi verkligen fått ett bra läge att slå till?