Den senaste nyheten den 24 januari: Kias faceliftade Sportage, ja, de insisterar på att kalla den Sportage, den bilen är schemalagd att rulla av bandet den 7 februari och lanseras i mars.

När jag ser den här nyheten känner jag mig faktiskt ganska ambivalent. Hur Kia har klarat sig i Kina de senaste åren, det vet alla.

Men den här koreanska biltillverkaren har en envishet, även om man inte hittar namnet på försäljningslistorna, så importeras globala modeller ändå till landet.

Och den här gången går mellanuppdateringen snabbt, inte som ett marginaliserat varumärke, utan som en gambler som desperat vill vända spelet.

Jag ska inte vara försiktig, först ska jag såga namnet.

Det är inte bara lite krångligt! Sportage, varför måste man translitterera det till något otympligt? Fyra tecken, inte ett enda hänger ihop, det låter som att göra en tungvrickare.

Kalla den bara Sportage, Sportage R eller till och med KX5, varför måste man hitta på ett sådant fancy ord. Varje gång man går till 4S-butiken tror jag de flesta bilägare vill fråga säljaren: trasslar inte tungan när ni uttalar det här namnet?

Och dessutom, den gamla "bumerang"-körljusen, jag har stått ut med dem länge. Den formen ser ut som en parentes som designern slarvat ihop efter att ha druckit för mycket, hur man än tittar på den är den obekväm.

Den här gången har Kia äntligen fattat. Den nya bilen kopierar rakt av den utomeuropeiska designen, den så kallade "Star Map"-ljusgruppen som gör strålkastarna vertikala.

Plötsligt har hela bilens aura gått från "konstig" till "skarp". Tillsammans med den mörka stora grillen har den verkligen lite aggressivitet.

I storlek är bilen 4695/1865/1678 mm lång/bred/hög, med en axelavstånd på 2755 mm. Man säger att den är 10 mm längre än den utomeuropeiska versionen, var har man lagt de 10 mm? Förmodligen på stötfångarens plastdelar.

Men 2755 mm axelavstånd är verkligen inte kort för en kompakt-SUV.

Bilens största säljpunkt, och den enda anledningen till att jag vill rekommendera den, är drivlinan.

I dagens läge, där japanska bilar fortfarande håller fast vid CVT, tyska bilar fortfarande rycker i dubbelkoppling, har Kia faktiskt gett även 1,5T-instegsmotorn en 8AT-växellåda.

Vet ni hur mycket det kostar att köpa en joint venture-SUV med 8AT nu för tiden? Kia fortsätter med 1,5T (147 kW) och 2,0T (180 kW) motorerna, alla med 8AT.

Det är som att mitt bland en grupp människor som dricker vatten, plötsligt kommer någon med en handbryggd kaffe. Även om kaffebönorna kanske inte är de bästa, är det åtminstone äkta vara.

När man kör, även om den här 8AT:n inte växlar ner lika snabbt som BMW:s ZF, är den mjuka känslan från momentomvandlaren något som CVT:ns "vråla men inte röra sig"-gummisnoddskänsla inte kan matcha.

Speciellt i köer behöver du inte oroa dig för att växellådan överhettas, eller för att stålbandet slirar, det är tryggheten.

Interiören har det den ska, men inte mer. Dubbla 12,3-tums böjda skärmar. Den designen såg fräsch ut för två år sedan, nu? Det finns överallt. Kinesiska bilar ger dig en stor TV-skärm även för hundra tusen.

Men Kia har ändå behållit lite förnuft, man har lagt till kromlister vid luftutsläppen, vilket höjer kvalitetskänslan något.

Men det jag är mest orolig för är de där pekknapparna, att manövrera dem blint under körning är en katastrof. Som tur är har växelspaken bytts till en vridreglage, det sparar utrymme, men man saknar lite av glädjen att rycka i spaken.

Hur är bilen då? Som en familjebil på den mekaniska kvalitetsnivån är den mycket kompetent, och till och med lite "överdimensionerad" när det gäller växellådans specifikationer.

Men problemet är att det nu är 2026. Grannarna BYD Song, Geely Galaxy och till och med Deep Blue lär joint venture-bilarna en läxa med laddhybrider och range extenders.

Kan din Kia Sportage ha lägre bränsleförbrukning än en laddhybrid? Kan den accelerera snabbare än en elmotor?

Om den kan bli populär? Svårt. Om inte priset vid lansering kan överraska lika mycket som namnet.